Arabiska kvinnor i media

Eller, en jordansk feminist, snarare. Seminariet kvinnliga röster om kvinnors villkor i arabiska media skulle haft två paneldeltagare, men Mari [sic?] från Libanon kunde inte komma. Enligt ett brev från henne som lästes upp skulle en debatt om yttrandefrihet “kännas som att debattera inredningen i köket medans huset brinner” så hon ställde in sitt besök och blev kvar i Beirut.

Kvar var Sawsan Zaidan från Jordanien, med Sophie Heine som utfrågare. SZ är en radiojournalist som fått upp feministiska frågor på agendan via sitt radioprogram; under 24 program belyste hon kvinnofrågor som annars inte diskuteras.

För tillfället är jag för slut i huvudet för att skriva ihop en bra sammanfattning – jag skriver en senare eller imorgon – men lyssna för all del på föreläsningen. Precis som de tidigare inspelningarna så är ljudet inte det bästa (trots att jag satt längst fram. eller på grund av att jag satt längst fram och högtalarna är riktade åt mitten), och folk hostar och prasslar de första fem minuterna. Men om du skruvar upp ljudet och lyssnar ordentligt så kanske du får ut något av det, hoppas jag.

De sista femton minuterna var ägnade åt frågor och svar, och jag har skrivit ner frågorna nedan, utifall de inte hörs på inspelningen. (bara kvinnor frågade, och det är inte så konstigt eftersom det var en överväldigande majoritet kvinnor på föreläsningen. Kvinnofrågor är fortfarande en fråga för kvinnor, så klart)

1) Det finns en stor andel kristna i de länder du har tagit upp. Jag kommer också från Jordanien och växte upp som kristen, och jag känner mig lika traditionstyngd som en muslim kvinna. Tror du inte att separationen mellan religion och tradition ändå är giltig?

2) Vilka makter i de muslimska länderna uppfattar står på din sida; vem har du fått stöd av?

3) Hedersmord och hedersvåld – vågar du ta upp det i ditt program?

4) Kan svenska kvinnor befria jordanska kvinnor?

5) Hur går finansieringen av oberoende media till, och hur ser lagen på oberoende media?

[audio:kvinnor_i_arabiska_medier_low.mp3]

Ladda ner en lågkvalitets-version via den här länken, eller orginalfilen på 50mb.

nämen! vi är optimister minsann!

en fördel jag kan tänka mig med att vara religös är att man kan säga lite vad som helst och folk vet vad man har för skäl att säga det. för att förtydliga – din moraliska grund är liksom lagd.

eller för att förtydliga lite till; jag gick just på en diskussion om det goda livet, och det mest radikala kom från K.G Hammar, före detta ärkebiskop. de andra debattörerna var Stefan Edman (miljödebattör), Leif Johanson (VD volvo) och Alice Bah (generalsekreterare för rättvisemärkt).

den urspännande debatten pendlade mellan å ena sidan solidariskt företagande, och å andra sidan konsumentmakt. för att illustrera spännvidden på en skala:

där ute till vänster står någon som skulle kunna uppfattas som radikal.

förutom K.G Hammar så fanns ingen kritik av varken konsumtionssamhället eller kapitalismen eller fraktionaliseringen av människor och samhällen (Hammar talade mer om “behovet att tänka efter kring vad det innebär att vara människa”), och bortsett från ett uppriktigt passionerat anförande av Alice Bah så var det väldigt mycket lull-lull och publikfrieri med fina klyschor. fysefasiken.

jag spelade in eländet mest för att frågan är aktuell på yelah.net, där en debatt om primitivism just kommit igång. jag fick sitta längst bak i salen eftersom det var så mycket folk där (journalister kommer in sist, i mån av plats), så ljudkvaliten kanske inte är den bästa – det blir dock bättre efter fem tio minuter då alla vant sig vid att tala direkt in i mikrofonen

[audio:det_goda_livet.mp3]
högerklicka på den här länken för att ladda ner.

som en rolig sidnot kan jag säga att Carl-Jan Granqvist drack av mineralvattnet här. å andra sidan har han börjat rekommendera lådvin på tv, så hans smaklökar kanske fått sig en kanderad järpe för mycket och gett upp hoppet? nåja, är vattnet gott nog för honom så är det säkert gott nog för mig; jag måste sluta dricka så här mycket kaffe – känns som om mina ögon är täckta av en hinna koffein.

Determinism & kreationism

En kort debatt med Roland Poirier Martinsson, Maria Gunther-Axelsson och Nils Uddenberg, modererad av John Chrispinsson, angående kreationismens vara eller icke vara i förhållande till vetenskapen, men framför allt biologin & fysiken.

Jag missade de första fem minuterna av föreläsningen och kom in i slutet på Maria Gunther-Axelssons (hädanefter Maria G-A. För många bokstäver och mina händer har börjat skaka efter för mycket surt journalist-kaffe) presentation. Jag spelade in resten av föreläsningen och du kan lyssna på den nedan om du vill. Annars kan jag sammanfatta det hela med att alla fyra vid bordet höll med varandra, mer eller mindre. Även om Maria G-A & Roland P-M var religiösa i botten så kom en konsolidering mellan vetenskap och gudstro inte till stånd, utan religionen fick ta platsen som det självupplevda, obevisbara (även om alla var väl medvetna om att inte heller ateism går att bevisa).

Lagom intressant, men de böckerna som Maria G-A och Nils U promotar i samband med mässan kan vara läsvärda.

[audio:determinism_eller_kreationism_ 1.mp3]

Ladda ner mp3-filen genom att höger-klicka på den här länken.

1) Lasse Eriksson has a possy.
2) Jag kallar fenomenet att inte kunna komma fram eftersom folkmassan står helt stilla “att bli Hermaniserad“. eller Lizerad, beroende på vem folkskaran utgör en brandfara till förmån för. Historie-Herman i det här fallet.
3) Fin ide: Skrubba-på tattueringar av Piratförlagets författare. Jan Guillou var helt slut. Tog en Stina istället. Kanske en ny grej för att öka kidsens läseintresse – jag byter tre Mark mot din Kadefors.

En timme senare

Under invigningen av bokmässan så delades även det första International Publishers Association priset ut till en förläggare som modigt försvarat yttrandefriheten under svåra förhållanden. Årets pris tilldelades Shahra Lahiji från Iran, och hon var uppenbarligen rörd av utmärkelsen och talade kort om att hon bara är en av många i Iran som kämpar mot en repressiv regim. Efter hennes känsloladdade tacktal så applåderades det, och sen drog de på fyrverkerier. Inget säger hopp & frihet som romerska ljus i form av en logotyp.

Mer info om priset och motiverinen hittar du här: www.ipa-uie.org/.

Försov mig, förkyld, förbannad på datorn.

1) Jag försov mig med en halvtimme och missade den inledande presskonferensen. Ska gå på en annan om tio minuter som jag tror kommer handla om Penn-klubbens prisutdelning. Eller så var det Reportrar utan gränser – temat för årets mässa är yttrandefrihet.

2) Den mängd träning jag pysslat med senaste tiden (som med tiden säkert kommer förvandla mig till en slapp version av Helkules) verkar mest ha gjort mig trött i kroppen. Igår kväll började förkylnings-symptomen komma, och jag känner mig som replikanten Roy Betty i Bladerunner, när hans kropp börjar ge upp och han väser mellan sammanbitna tänder “not now! Now yet!.” Ok, han slogs på liv och död med Harrison Ford och reciterade en fin dikt innan han dog, men ändå. Jag såg liknelsen framför mig, hur jag släpar mig ur sängen, tar två Alvedon och äter hoummus med sked medans jag smaskar fram ett ödesmättas “ ahmenvafa-an.”

3) Jag har alltid trott att meningen med en laptop är att den ska fungera utan nätdrift. D.v.s. på batterier. D.v.s. den ska inte slockna efter tio minuter med ett kakk-ljud. Undrar om batteriet kommer att explodera. Mest irriterande är att jag inte orkar starta om hela jävla tiden.

Men allt det sagt, jag är glad som en gris i skit (även om det är en felaktig liknelse; Grisar är väldigt hygieniska djur):

Ok. Presskonferens om två minuter. På förmodligen ett ganska intressant ämne.

En kort sammanfattning av förra årets bokmässa

Eftersom det var något arschel som utnyttjade en svaghet i det förra bloggsystemets säkerhet och raderade bloggen från förra året bokmässa, så följer här en kort sammanfattning.

Förutom att träffa folk, titta på folk, irritera mig på folk och framför allt undvika folk, så spenderade jag mina vakna timmar med att plöja igenom mässkatalogen på jakt efter intressanta nya böcker.

Efter att jag gjort det så sprang jag iväg till respektive monter och invokerade den allt sedan Gütenbergs tid magiska ramsan “ge mig recensionsexemplar eller edra publikationer kommer att ruttna i rabattkorgen.”

Få kan motstå:

De som brukar reservera sig är de stora förlagen (Bonnier med sällskap) och det beror på två saker:

1) Om de skulle ge bort exemplar av nyutkomna böcker på en mässa skulle det kollektiva ljudet av brutna kulturjournalisters ryggar orsaka tinnitus och de kanske skulle hållas skadeståndsansvariga. (D.v.s. de publicerar enorma mängder).
2) De har pressavdelningar som sköter sånt via förlagsdistribution och vill inte befatta sig med så triviala ting som recensionsexemplar till skabbigt och o-organiserat patrask. (D.v.s. de är upptagna med att lotsa sina författare från ett intervju-stall till ett annat)

Det ges dock ut tillräckligt mycket suveräna böcker av de mindre och medelstora förlagen (och ibland av någon dåre som plöjt ner sina Telia-aktier i 500 print-on-demand-kopior av ett poetiska epos om skärgården) så det kanske är lika väl att de får min svåråtkomliga och dyrköpta uppmärksamhet (—Ooooh, är de här pennorna gratis? Jag tar tre. Har ni recensionsexemplar av nåt?); Jag ser det som en kulturgärning, faktiskt.

Av de nästan femtio böcker jag kom över förra året (tio fler än året dessförinnan) läste jag ut trettiofem och skrev färre recensioner än så. Vilket ger mig litet dåligt samvete. Missförstå mig inte här; Jag har vid ett eller annat tillfälle påbörjat att läsa varje bok (Ok, inte kokboken. Jag vet inte vad jag tänkte med den) men eftersom jag hela tiden har fler böcker till hands så har jag läst dem på samma sätt som jag använder en dator, (fem chatfönster igång, 25 olika hemsidor uppe, 60-talet nerladdningar, mailprogrammet, rss-läsaren, podcast-directory samt minst ett datorspel) vilket har resulterat i att de anteckningar jag faktiskt för över det mesta jag läser blir litet, eh, fragmenterade.

Nåja. Eftersom förra årets bloggande var uppskattat (och jag inte utsatts för brandattentat av upprörda förläggare) så tänkte jag fortsätta i samma ådra – lätt förvirrat, ständigt hungrig, utomordentligt ensam och på jakt efter det vita pappers-guldet.

Och i dessa fejkat deltagande web 2.0-tider så uppskattar jag om ni skickar ut mig på uppdrag på mässan. Vill ni att jag ska fråga någon något? Kolla in katalogen på www.bok-bibliotek.se och säg till om jag ska fota någon. Eller typ.

Na-na-na-na-na-na (hajen-musik)

Jag gick förbi bokmässan för att hämta upp en katalog och ett nytt presskort. Jag är litet förvånad över att mässan inte ens verkade halvfärdig. En massa folk står fortfarande och snickrar på saker, och jag måste påminna mig själv om att inte luta mig mot några väggar imorgon – färgen på dem kommer förmodligen inte att ha torkat än.

En bra investering skulle annars vara att ha en sån här mekanisk pall-skjuts. Tänk dig själv: Ett hav av människor som alla blockerar din väg eftersom de vill ha en autograf eller tittar undrande efter vad de andra tittar undrande efter, och här kommer du i full fart och pall-lastar dem åt sidan. Plus det skulle bli lättare att bära alla böckerna.