pain and suffering, pain and suffering

i went to a concert yesterday, and thanks to alcohol and other circumstance i had a total and apeshit diatribe against the band that was playing, and i was venting like a maniac for a good twenty minutes before someone gave me enough beer to shut me the hell up for a while.

from wikipedia.org:
In psychology, psychological projection (or projection bias) is a defence mechanism in which one attributes (“projects”) to others, one’s own unacceptable or unwanted thoughts or/and emotions. Projection reduces anxiety by allowing the expression of the unwanted subconscious impulses/desires without letting the ego recognize them.

psychology is awesome.

the music itself was good. i like noise music (although i did overdo it ever so slightly shouting “i have hundreds of noise albums and listen to them all the time!”) and apart from playing too loud (it’s the quality of the decibels that matter, not the quantity) i liked it. it’s the pretentiousnes that i have a problem with – just because you have spasms while hammering the same three buttons on the keyboard doesn’t mean you’re doing anything else but hammering the same three buttons on the keyboard. i like it, just don’t make a fucking art-show performance out of it. and if you have a gaffa-tape cristian cross taped on your tshirt over your nipples and walk out into the audience holding a taperecorder up to my ear to let me savour the monotone coming out of it, this is not something that will be looked at benevolently. such behaviour, in fact, deserves a clip over the ear.

so the remixed plan for today (i had ambitions for this sunday. i like sundays) is:

1) hold my head in my hands and occasionaly moaning gently and manly.
2) ponder other circumstance and selfdestructive behaviour in general.
3) play computer games or watch teewee – can’t focus enough to read.
4) stuff my face with food.
5) not going to the gym.
6) coming up for a good plan as to what i’m going to do on my last year of art school. i’m on the final stretch of getting my MFA, and i need to sort my shit out. i started the day by trying to read up on leibniz die monadie, but needless to say it’s no use today.

Slut

Det känns som att jag missat något. Bokmässan slutade för en dryg timme sedan och jag känner mig otillfredsställd. Kanske är det trötthet. Nu är det dags att gå hem och sova. Sen börjar recensionerna. Och så ska jag ju lägga upp ljud & video från föreläsningarna. Och skriva rent två av dem. Först sova dock. Whiskeyn på presscentret påminde mig bara om att jag inte ätit något förutom en banan till frukost.

Jag vet med mig att jag inte brukar kommentera bloggar själv, men holla om ni (o)gillade något. Funkade videoinslagen eller var jag på tog för egenkär? Personligt är bra, men egotrippat är tråkigt. Kommentera för helvetet! schnell! Jag har bara ett år att förbereda mig inför nästa bokmässa så jag ska fanimig läsa alla böckerna som kommit ut där sedan Hedenhös och boka upp mig på intervjuer och sätta upp ett foto-bås och fanimig. Helvetet. Ah. Åh. Osv.

Richard Morgan

Richard Morgan skriver science fiction. Han hade en kort frågestund med Glenn Petersen från science-fiction bokhandeln och Kristofer Lundström från SVT.

Hans första bok (han har gett ut fyra, en femte är på gång) har just översatts till svenska, och den verkar lovande. Återkommer med en recension. Den sketna lilla bandaren jag har lånat fick slut på batterier innan föreläsningen ens kommit igång, så jag försökte så gott jag kunde spela in allt på kompaktkameran (kommer lägga upp det senare).

Här är en resume av vad som sades:

1) RM: Min huvudperson är en framgångsrik psykopat

2a) GP: Fantasy säljer bättre för att fantasy-författare skriver hela serier, medans scifi-författare skriver enskilda böcker.
2b) RM: Instämmer. Hade en fantasybok på g men förläggaren övertalade mig att skriva tre.

3) RM: Det är nästan överflödigt att säga att scifi grundar sig i nutid. Samma kan sägas gälla historisk fiktion.

4a) KL: Varför ses scifi som en lägre form av litteratur?
4b) RM: Lata författare kommer undan lättare inon scifi eftersom du praktiskt taget kan hitta på vad du vill. Så sämre stil kan uppvägas med knasigare innehåll.

5) RM: Skillnaden mellan amerikansk och brittisk scifi är att amerikanarna har långt större tilltro till tekniken, medan britterna är mer reserverade. Skillnaden är inte så mycket höger/vänster som vilket förhållande man har till politik & samhälle generellt.

6a) Publikfråga: Dina böcker har fått kritik för att de är mansgrisiga, kan du hålla med om det?
6b) RM: Böckerna är våldsamma och fysiskt våld är ett mer manligt fenomen idag, så i den meningen innehåller de stora delar som kan uppfattas vara kvinnofientliga. Förhoppningsvis så läser man inte hela boken som sådan, utan att den beskriver en värld som styrs av män och därför är skriven som den är.

Som sagt, mer kommer senare. men först ett meddelande från snälla Vertigo förlag:

—

De har börjat servera sprit i pressrummet (dricker whiskey), det är en timme kvar av bokmässan. Dags att plocka upp några böcker till, och sen renskriva lite saker, redigera ihop en kul video. Och sen ska jag sova.

Sista dagen. Oh the humanity!

det har gått för fort! Jag har inte snackat med tillräckligt många människor, har inte gjort några intervjuer, har knappt några recensionsexemplar och föreläsningarna jag gått på har nästan uteslutande varit mediokra! omtagning!

Sista dagen på mässan. Ska se Richard Morgans föreläsning klockan 1400, tills dess improviserar vi:

1) Miffy has a possy!
2) Här har vi ett exempel på författarporträtt. De här porträtten är tänkta att skapa förtroende och intresse hos läsaren för att maximera försäljning. Och ett halvt bröst på bilden måste väl innebära ett helt bröst i boken, på samma sätt som en spion på omslaget innebär en massa spionerande i själva boken. logiskt
3) Det här gjorde att jag skrattade för mig själv.

En bra hemsida förresten: www.freemuse.org som listar förtryck och censur musiker utsätts för. På mässan fokuserar de på Vitryssland, men om du kollar in hemsidan så är de globala. Intressant. Lite som reportrar utan gränser för musiker.

Fria fackföreningsinternationalen kommer att publicera en rapport om de svåra förhållandena för fackligt aktiva världen över. 115 personer blev dödade förra året; Bara i Colombia blev 70 fackligt aktiva mördade pga sina aktiviteter. Rapporten finns att ladda ner här: www.lotcobistand.org.

Lördag

Gick inte på en enda föreläsning, gick däremot in i många människor. Börjar hamna i mäss-zen; du har inte längre mycket till vilja, kan inte artikulera några önskemål eller ambitioner mer än tio sekunder, och ditt närminne är bara just de tio sekunderna och din planering är bara tio sekunder fram i tiden.

Jag märker att jag går i cirklar, och känner hela tiden att det är någonstans jag skulle, men jag har ju nyss varit här, varför gjorde jag inte det då, och vad ville jag då göra?

Det är litet av en psykos, and I like it. En dag kvar. En dag kvar.

Bilder. Lättsamhet. Recensionsexemplar.

1) Björn Ranelid has a possy.
2) Annika Lantz har en intervjuare som ser lite ut som “Joey”.
3) Pöbeln har anlänt. Nu går det officiellt inte att ta sig fram längre.

Tänk er nu melodin till “The game is on” (eller “The heat is on”? Minns inte, men jag är säker på att låten finns med i “Snuten i Hollywood. Den som vet säkert kan väl maila mig låt-namnet eller låten till mateusz@monocultured.com så blir jag glad) och en bild av mig som svettig och med ansträngt ansikte går omkring och tigger böcker. Se framför er hur jag på mina knän (inte bokstavligt) ber om en ynka bok så att jag kan förära den (läs: slita den i slamsor för att verka smart) en recension. Och se också framför er hur de mäktiga och rika och mycket-snyggare-än-jag förläggarna med ett hån kastar ett visitkort på mig medan de skrattande äter små söta kattungar.

Eller nej. Ovanstående stycke är verkligen varken roligt eller informerande. Dessvärre så är jag så slut i huvudet att jag inte kommer på något annat att skriva, och då kan det lika gärna få vara kvar.

Jag gick förbi förlaget H:Ström och lät Johan (Johan?) spela in en 20 sekunder promo för sin monter. Och vips så har jag fyllt bloggen utan att själv behöva lyfta ett finger! Me hjärta web 2.0.

Gårdagen, morgonen, eftermiddagen

Har aldrig varit bra på att mingla. Efter att ordinarie programmet slutade igår så gick jag runt bland mingelfesterna. Mingelfest minus mingel blir fest. Och fest stavas egentligen s-p-r-i-t. så efter vin och kuba libre gick jag förbi storan där Expo/Expressen/Natur&Kultur hade ett kalas för att fira utgivningen av Expo-texter i bokform.

I de här fallen beter jag mig som en ninja: Snabbt in, utnyttja drinkbiljetten, snabbt ut. Passade på att filma en runda. Expo är en skitbra tidning och de är väldigt bra på att belysa extremhögern och nazister i landet – men är det bara jag som är politiskt korrekt eller syns det några icke-vita på festen? (fan i helvete! jag låter som Lars Lejonborg när jag beställer ölen. vet att jag har lätt nasal röst, men så mycket!)

Efter det skulla jag träffa några vänner i ett helt mäss-orelaterad sammanhand, men snubblade ändå över en biblioteksfest:

Och slutligen har vi här förklaringen till varför jag försov mig imorse:

Skulle egentligen gått på frukost hos Normal, men kom försent för att få något annat än en vindruva (de hade även två dadlar, men vad skulle jag göra av kärnan? Det var det ingen som sa). Sen lyssnade jag på Annika Lantz en stund, gick förbi Ordfront och plockade de första två (HELVETE! DATORN PEP JUST TILL OCH JAG HADE HÖGSTA VOLYM PÅ OCH ÖRONSNÄCKOR I! JAG SPILLDE KAFFE OCH FICK SPASMER! HELVETE!) recensionsexemplaren (video kommer senare), och lät killen från det exellenta seriemagasinet Ces’t bon hålla låda. Han var väl sådär rolig, men tidningen han jobbar för är bra:

Kommer just ifrån en presentation av författaren Yasmina Khadra, en algerisk man skriver under en kvinnlig pseudonym. Han blev avslöjad för några år sedan, men har valt att behålla pseudonymen.

Han är i Göteborg för att promota sin nyöversatta bok om en israelisk arab vars fru helt oförhappandes blir en självmordsbombare. Hans böcker låter väldigt intressanta, och han själv har ju ganska juste arrogant stil – det är de intellektuellas hobby att bli lite utskällda av andra intellektuella man kan se upp till. “ni västerlänningar tror allt ni ser på tv”” vet jag inte om jag tar åt mig av, men publiken skrattar. spank us Yasmina, spank us!. Den nästintill helt värdelösa ljudinspelningsmanicken gick och fick slut på batterier efter förtio minuter, men jag lägger upp inspelningen senare bara därför att. (Nu senare när jag lyssnar igenom gårdagens inspelade material så är det nästan ohörbart – jag gör så gott jag kan, men jag har helt enkelt inte utrustningen för att göra bra inspelningar, och vill inte väcka den tråkiga björn som sover genom att be om lov och lägga mikrofonen på podiet – bokmässan säljer nämligen sina egna inspelningar.)

En kort sammanfattning av gårdagens senaste föreläsning och dagens kommer – mässan och spriten och kaffet har gjort sitt dock, så jag får ta det på söndag tisdag.