Gick inte på en enda föreläsning, gick däremot in i många människor. Börjar hamna i mäss-zen; du har inte längre mycket till vilja, kan inte artikulera några önskemål eller ambitioner mer än tio sekunder, och ditt närminne är bara just de tio sekunderna och din planering är bara tio sekunder fram i tiden.
Jag märker att jag går i cirklar, och känner hela tiden att det är någonstans jag skulle, men jag har ju nyss varit här, varför gjorde jag inte det då, och vad ville jag då göra?
Det är litet av en psykos, and I like it. En dag kvar. En dag kvar.