Category: Reporting

Sista dagen. Oh the humanity!

det har gått för fort! Jag har inte snackat med tillräckligt många människor, har inte gjort några intervjuer, har knappt några recensionsexemplar och föreläsningarna jag gått på har nästan uteslutande varit mediokra! omtagning!

Sista dagen på mässan. Ska se Richard Morgans föreläsning klockan 1400, tills dess improviserar vi:

1) Miffy has a possy!
2) Här har vi ett exempel på författarporträtt. De här porträtten är tänkta att skapa förtroende och intresse hos läsaren för att maximera försäljning. Och ett halvt bröst på bilden måste väl innebära ett helt bröst i boken, på samma sätt som en spion på omslaget innebär en massa spionerande i själva boken. logiskt
3) Det här gjorde att jag skrattade för mig själv.

En bra hemsida förresten: www.freemuse.org som listar förtryck och censur musiker utsätts för. På mässan fokuserar de på Vitryssland, men om du kollar in hemsidan så är de globala. Intressant. Lite som reportrar utan gränser för musiker.

Fria fackföreningsinternationalen kommer att publicera en rapport om de svåra förhållandena för fackligt aktiva världen över. 115 personer blev dödade förra året; Bara i Colombia blev 70 fackligt aktiva mördade pga sina aktiviteter. Rapporten finns att ladda ner här: www.lotcobistand.org.

Lördag

Gick inte på en enda föreläsning, gick däremot in i många människor. Börjar hamna i mäss-zen; du har inte längre mycket till vilja, kan inte artikulera några önskemål eller ambitioner mer än tio sekunder, och ditt närminne är bara just de tio sekunderna och din planering är bara tio sekunder fram i tiden.

Jag märker att jag går i cirklar, och känner hela tiden att det är någonstans jag skulle, men jag har ju nyss varit här, varför gjorde jag inte det då, och vad ville jag då göra?

Det är litet av en psykos, and I like it. En dag kvar. En dag kvar.

Bilder. Lättsamhet. Recensionsexemplar.

1) Björn Ranelid has a possy.
2) Annika Lantz har en intervjuare som ser lite ut som “Joey”.
3) Pöbeln har anlänt. Nu går det officiellt inte att ta sig fram längre.

Tänk er nu melodin till “The game is on” (eller “The heat is on”? Minns inte, men jag är säker på att låten finns med i “Snuten i Hollywood. Den som vet säkert kan väl maila mig låt-namnet eller låten till mateusz@monocultured.com så blir jag glad) och en bild av mig som svettig och med ansträngt ansikte går omkring och tigger böcker. Se framför er hur jag på mina knän (inte bokstavligt) ber om en ynka bok så att jag kan förära den (läs: slita den i slamsor för att verka smart) en recension. Och se också framför er hur de mäktiga och rika och mycket-snyggare-än-jag förläggarna med ett hån kastar ett visitkort på mig medan de skrattande äter små söta kattungar.

Eller nej. Ovanstående stycke är verkligen varken roligt eller informerande. Dessvärre så är jag så slut i huvudet att jag inte kommer på något annat att skriva, och då kan det lika gärna få vara kvar.

Jag gick förbi förlaget H:Ström och lät Johan (Johan?) spela in en 20 sekunder promo för sin monter. Och vips så har jag fyllt bloggen utan att själv behöva lyfta ett finger! Me hjärta web 2.0.

Gårdagen, morgonen, eftermiddagen

Har aldrig varit bra på att mingla. Efter att ordinarie programmet slutade igår så gick jag runt bland mingelfesterna. Mingelfest minus mingel blir fest. Och fest stavas egentligen s-p-r-i-t. så efter vin och kuba libre gick jag förbi storan där Expo/Expressen/Natur&Kultur hade ett kalas för att fira utgivningen av Expo-texter i bokform.

I de här fallen beter jag mig som en ninja: Snabbt in, utnyttja drinkbiljetten, snabbt ut. Passade på att filma en runda. Expo är en skitbra tidning och de är väldigt bra på att belysa extremhögern och nazister i landet – men är det bara jag som är politiskt korrekt eller syns det några icke-vita på festen? (fan i helvete! jag låter som Lars Lejonborg när jag beställer ölen. vet att jag har lätt nasal röst, men så mycket!)

Efter det skulla jag träffa några vänner i ett helt mäss-orelaterad sammanhand, men snubblade ändå över en biblioteksfest:

Och slutligen har vi här förklaringen till varför jag försov mig imorse:

Skulle egentligen gått på frukost hos Normal, men kom försent för att få något annat än en vindruva (de hade även två dadlar, men vad skulle jag göra av kärnan? Det var det ingen som sa). Sen lyssnade jag på Annika Lantz en stund, gick förbi Ordfront och plockade de första två (HELVETE! DATORN PEP JUST TILL OCH JAG HADE HÖGSTA VOLYM PÅ OCH ÖRONSNÄCKOR I! JAG SPILLDE KAFFE OCH FICK SPASMER! HELVETE!) recensionsexemplaren (video kommer senare), och lät killen från det exellenta seriemagasinet Ces’t bon hålla låda. Han var väl sådär rolig, men tidningen han jobbar för är bra:

Kommer just ifrån en presentation av författaren Yasmina Khadra, en algerisk man skriver under en kvinnlig pseudonym. Han blev avslöjad för några år sedan, men har valt att behålla pseudonymen.

Han är i Göteborg för att promota sin nyöversatta bok om en israelisk arab vars fru helt oförhappandes blir en självmordsbombare. Hans böcker låter väldigt intressanta, och han själv har ju ganska juste arrogant stil – det är de intellektuellas hobby att bli lite utskällda av andra intellektuella man kan se upp till. “ni västerlänningar tror allt ni ser på tv”” vet jag inte om jag tar åt mig av, men publiken skrattar. spank us Yasmina, spank us!. Den nästintill helt värdelösa ljudinspelningsmanicken gick och fick slut på batterier efter förtio minuter, men jag lägger upp inspelningen senare bara därför att. (Nu senare när jag lyssnar igenom gårdagens inspelade material så är det nästan ohörbart – jag gör så gott jag kan, men jag har helt enkelt inte utrustningen för att göra bra inspelningar, och vill inte väcka den tråkiga björn som sover genom att be om lov och lägga mikrofonen på podiet – bokmässan säljer nämligen sina egna inspelningar.)

En kort sammanfattning av gårdagens senaste föreläsning och dagens kommer – mässan och spriten och kaffet har gjort sitt dock, så jag får ta det på söndag tisdag.

Arabiska kvinnor i media

Eller, en jordansk feminist, snarare. Seminariet kvinnliga röster om kvinnors villkor i arabiska media skulle haft två paneldeltagare, men Mari [sic?] från Libanon kunde inte komma. Enligt ett brev från henne som lästes upp skulle en debatt om yttrandefrihet “kännas som att debattera inredningen i köket medans huset brinner” så hon ställde in sitt besök och blev kvar i Beirut.

Kvar var Sawsan Zaidan från Jordanien, med Sophie Heine som utfrågare. SZ är en radiojournalist som fått upp feministiska frågor på agendan via sitt radioprogram; under 24 program belyste hon kvinnofrågor som annars inte diskuteras.

För tillfället är jag för slut i huvudet för att skriva ihop en bra sammanfattning – jag skriver en senare eller imorgon – men lyssna för all del på föreläsningen. Precis som de tidigare inspelningarna så är ljudet inte det bästa (trots att jag satt längst fram. eller på grund av att jag satt längst fram och högtalarna är riktade åt mitten), och folk hostar och prasslar de första fem minuterna. Men om du skruvar upp ljudet och lyssnar ordentligt så kanske du får ut något av det, hoppas jag.

De sista femton minuterna var ägnade åt frågor och svar, och jag har skrivit ner frågorna nedan, utifall de inte hörs på inspelningen. (bara kvinnor frågade, och det är inte så konstigt eftersom det var en överväldigande majoritet kvinnor på föreläsningen. Kvinnofrågor är fortfarande en fråga för kvinnor, så klart)

1) Det finns en stor andel kristna i de länder du har tagit upp. Jag kommer också från Jordanien och växte upp som kristen, och jag känner mig lika traditionstyngd som en muslim kvinna. Tror du inte att separationen mellan religion och tradition ändå är giltig?

2) Vilka makter i de muslimska länderna uppfattar står på din sida; vem har du fått stöd av?

3) Hedersmord och hedersvåld – vågar du ta upp det i ditt program?

4) Kan svenska kvinnor befria jordanska kvinnor?

5) Hur går finansieringen av oberoende media till, och hur ser lagen på oberoende media?

[audio:kvinnor_i_arabiska_medier_low.mp3]

Ladda ner en lågkvalitets-version via den här länken, eller orginalfilen på 50mb.