Mässan håller på att stänga, och som är kutym är det nu sprit helsubventionerad av bokköpare. Yay! Vet inte om jag ska iväg och spela schack istället, men eventuellt ska det vara någon performace-festival på konsthallen ikväll. Enligt en skröna jag hörde däckade någon förra året och alla trodde det var en föreställning. Det är lite därför jag håller mig borta från performace – man vet aldrig när någon kommer att kräkas på dig och kalla det konst.
Norpade en bok som verkar bra. En bloggbok från framtiden om två danska konstnärer som säger sig ha åkt till Irak för att leverera en låda demokrati. Presentationen med en utav danskarna, Werkführer, var rolig och det blir så mycket meta av det hela. Ser fram emot att läsa den. Första gången på länge jag sett en så underhållande presentation, även om Werkführer läste lite väl länge ur boken.
Miffy kommer dyka upp i sin sorgsna barnaglädjande skepnad först på lördag. Och just nu har svenska kyrkan börjat spela något jävla improviserat singer-songwriter jox. Ryktet på mässan gör gällande att de kommer bjuda på sprit, så jag ska springa iväg och filma fulla präster.
Ah, den ljuva bitterheten är nog en av de roligaste inslagen med att gå på sådanan här evenemang. Man kan muttra över dem som står och stirrar mitt i gången, och man muttrar när någon annan muttrar över att man står mitt i gången. Ölen jag drack till lunch har slutat verka och jag är istället trött. Jag tror en tandvärk har gått upp i huvudet på mig så att en vätte slår mig med spikklubba i hjärnan.
Koman man hamnar i här är påtaglig. Jag fick ställa mig rakt framför en bekant innan han kände igen mig – jag kunde skönja hur hans ögon likt en gammal autofokus fick ställa in sig på mitt ansikte. Undrar hur många människor jag känner som jag gått förbi på armlängds avstånd.
Jag begriper inte hur Bert Karlssons nylle kan anses rumsrent nog att pryda en bok, än mindre författa en. Är det bara jag gärna ser att han får stryk?
Yes yes, nu är bokmässan igång igen. Jag borde ha sovit bättre, jag borde ha förberett mig bättre, jag borde fanimig tagit med mig strömkabeln till datorn. Det får bli fotobloggande nu på dagen, så sätter jag upp lite videos ikväll.
Stämningen på mässan är inte lika på topp som förra året. Det vajjar inte lika många flaggor på stan som föregående år, och folk känns lite mer avslagna. Eller så är det bara jag som är bakis och inte har wiben riktigt. Årets tema är Estland, vilket innebär att Estlands president kommer hålla något sorts tal och två dussin författare från landet är här. De har också en av de finare montrarna som jag sett på ett tag, med någon sorts 2001-monument pondus upp till taket.
Precis som vanligt kommer bibliotekarier att prata om behovet av att locka in ungdomar, och precis som vanligt kommer vissa förlag att klä sig lite crazy och eventuellt ge dig en ballong-hatt för att du ska stanna just vid deras monter. Det är 881 deltagande organisationer och förlag här, och alla vill ha din uppmärksamhet.
Mängden små presentationer som hela tiden pågår är förundrande. Publiken kan variera från ett femtiotal till två, och presentatörerna måste i de flesta avseenden ha föreställt sig något annat, något mer glamoröst. Kanske såg de för sitt inre öga hur förbipasserande skulle häpna över den sanna retoriken och visa intresse för Lingonens historia i Dalarna.
Entusiasm är det inte brist på här; så många vill så mycket.
Eh, jag tror jag har satt mig just framför Estlands president som ska hålla ett tal. Ska nog gå och dricka kaffe och hitta den personen som blivit förbisett till förmån för invigningen.
I’ll be reporting from the Gothenburg bookfair this year again. Last years reporting can be found if you click on this text. In the meantime, I’d like to try out which of the video formats work. I’ve heard complaints that some of the video that I’m putting up on Revver don’t parse properly, depending on platform and browser.
I’ve been using Revver for the past year for two reasons:
1) The video quality is slightly better than Youtube and the like. It’s still not as good as hosting my own high-quality Quicktime movies, but that’s a bandwidth issue.
2) I get a pittance every time someone clicks the ad in the end. This hasn’t worked out all that well since Revver don’t localise the ads to audiences. Many of those reading this are from Sweden, so have no interest in the latest blockbuster crap that is premiering in the states.
I’ll be switching hosting company within a month, and will hopefully get an updated version of the blog software and unlimited bandwidth. I don’t know if there’s a point in putting ads on the blog, but on the off change that I get Slashdotted or Boingboing-ed, it might work. Anyway, what’s your kneejerk reaction to ads, and ads in the videos. Let me know, I’ll pretend like I care.
From the top, here are four different versions. Let me know in the comments if any of them don’t work, and in case you like one over the other, let me know that as well. Oh, and don’t forget to mention your browser and platform. (The last video is too big, I know, but I’m interested if it works)
I Finally won over Elliot at chess. It might be a one-off thing, but since I kicked everyones butt this time around, there might be hope that I won’t suck forever and ever at this game.
In other news:
* Maternal grandma home and still not well, but in better spirits.
* Paternal grandma going to hospital to assess possibility of either surgery or radiation theraphy.
* Looking to start my own business as photographer. Very nervous about this.
* I’m on Facebook because my friends made me to: www.facebook.com
Got a short email from dad yesterday informing me that grandma prolly has stomach cancer. Wikipedia tells me that five year survival prognosis of late diagnosed gastric cancer is 30%. It’s still not confirmed, and I don’t know what symptoms lead to them discovering it, but it’s not good no matter how you look at it.
Granma has always been extremely self-sacrificing to the point of absurdity in taking care of her family, and if some people can be said to live off of cosmic love rays, she’s living by sheer concern for the misery of man. Anyway: Fuck, fuckity fuckfuck.
— update —
Sure enough, it’s cancer and they’re going to do radiation therapy.
Also, my maternal grandmother is in the hospital as well, with what probably amounts to a gastric ulcer. She’s been ill for quite some time, and hates being as weak as she is. A couple of years ago when I visited her I remember hearing her cry out in pain during the night – she’d keep her shit together during day, but she’s more or less in constant pain and on lots of meds and I guess the stoic front can only last so long.
I can’t imagine how it feels to be clearheaded while your body is breaking down piece by piece. I imagine that at some point the feeling of being broken must become a personality trait. Or can you still perceive yourself as another person, a “whole” person?
* A while ago, David Hahn tried to build himself a nuclear breeder reactor, and hilarity ensued. As a kid I read a lot about blowing stuff up, but never did more than smoke-bombs. This kid started reading up on physics and chemistry and collected radioactive materials. Very good article: harpers.org
* This is rather odd. My old domain guiltyguiltyguilty.org has been taken over by a spam blog, but Google still shows the domain when a search for “mateusz pozar” is made. Yes, I do vanity searches occasionally.
* I once downloaded a video with a guy in a mullet describing how to fight with knifes. I don’t know if any of the pimple-faced boys that bought it found use for it, but it’s fun to watch. Here’s a video of a British person showing you how to defend against two assailants.
The best part is the one lonely comment beneath the video:
How fear of death make us react differently even if we are under no immediate threat. An article studying how this effect is used in the USA, but the methods outlined for coercing people is universal and used internationally.
Read here: www.tnr.com
A bunch of papers from MIT studying different aspects of media, online societies and computer games. I haven’t read a single one, but they’re all on my to-read list: cms.mit.edu
In order of appearance:
1) Per peeking peevishly per prejudice the passing of playable time.
2) Last week Elliot won again. The guy to the left is the donor of half Elliots genes.
3) Me at my hottest. And hungoverest.
4) When other people talk about the importance of having an economical buffer, I’m not sure that we are on the same page.
Here’s an interesting and worthwhile interview with journalist Nir Rosen on Iraq. It puts forth the idea that Iraq as a country does not exist any more in any practical terms, other than as a flag. He’s being interviewed by Amy Goodman, who has done excellent progressive work for a long time.
Today is chess day at Kellys. Yay! We’re up to six-eight people each time, and even though I haven’t won, it’s great fun. One week ago a new player showed up and managed to cinch the win by only loosing to the second place player and tie with me:
11 year old brat Elliot kicked our asses. While we were drinking beer he was eating a icesickle. It was awesome.
And on an unrelated note, I have scratchmarks! I’m a man!
Today I went to the funeral of a co-worker who died of cancer two weeks ago. I don’t think that I ever met her – we worked at different locations – but I recall talking to her on the phone when pay was due, since she worked the financial thingies. The funeral was a secular occasion with slightly less than fifty people attending, and overall it seemed fitting; I wouldn’t know since this was my first funeral.
Lotta had been sick since January, and celebrated her 40th birthday in spring. Looking at the casket, the sombre people, the sheet with misprinted lyrics for the group song, I started thinking of everyone in the building as diseased – each and everyone an ambulating cluster of cells on the brink of malfunctioning. Every wrinkle a sign of age, every small gesture articulating fragility. You notice the man who is limping slightly, the girl in the wheelchair, perspiration on the person in front of you, and you see disease through and through.
Take care of the living, the dead will mind themselves, is a good sentence to carry around. I imagine that it would be a different situation altogether if it was I who was burying a child or sibling.
