Guilty guilty guilty — en projektbeskrivning

Det råder en stor brist på vettiga debatter mellan dem som å ena sidan förfäktar upphovsrätt- och patent-skydd, och de som inte bryr sig om de lagarna. Jag ser ingen anledning att ändra på det, så i den andan har jag startat det här projektet.

De referenser man använder i debatten kring upphovsrätt och copyright orsakar ofta rent instinktiva reaktioner; antingen är du en laglydig konsument eller en kommunistisk terrorist; antingen är du en fascist som skulle sälja sin egen mormor om det bara var lagligt, eller så är du bara en driven entreprenör.

Jag tror jag hamnar i gruppen av människor som gillar att bestämma över mig själv, och har svårt att acceptera regler och begränsningar. Förhoppningsvis så är jag vettig och moralisk nog att ta en egen ställning i de här frågorna.

Nu när det har sagts, så vore det på sin plats att berätta att jag laddar ner allt jag kommer över som en bindgalen hamster; jag köper ibland shareware, tjänar inte en spänn på det jag laddar ner, och betalar fortfarande för en stor del av den musik och film jag har (bara digitalt dock — jag har tillräckligt mycket prylar som det är).

Jag älskar att sprida information och hjälpa folk att ta reda på saker eller komma in på helt nya spår; om det fanns en superhjälte som jobbade i ett stort bibliotek och som ansträngde sig till sitt yttersta att låna ut böcker till folk, då skulle jag vilja vara han, och jag skulle kalla mig för FÖRMEDLAREN (låter mycket bättre på engelska: "THE FACILITATOR").

Tekniskt sett så befinner jag mig i relativ fattigdom: jag studerar på full tid, har inga studiemedel kvar och försöker jonglera mina studier med deltidsjobb och frilansande som fotograf. Jag klagar inte: jag behöver inte en hög levnadsnivå — jag har inte många utgifter och föredrar att leva fattigt och sakna prylar än att jobba mycket och ha råd med mer saker.

Vilket leder mig till själva projektet: jag tänkte att jag skulle göra en parafras på en av de mest kända berättelserna om en förtryckande stat — George Orwells bok 1984.

Jag har valt en scen ur filmatiseringen av boken där Winston Smith (spelad av John Hurt) bekänner faktiska och påhittade brott mot staten efter tortyr och hjärntvätt.

I korta ordalag har jag försökt att behålla känslan och stilen på bekännelsen, medan innehållet har ändrats för att handla om intellektuell egendom.

Även om jag inte tror att musikindustrin och deras gelikar kommer att tortera piratkopierare, så är inte idén så världsfrämman att den är otrolig.¹

Grundpremissen för det här projektet är att när ett stort antal medborgare trotsar lagen så måste lagen ändras. Och om det som folk vänder sig mot reflekterar ett bredare missnöje med samhället, så måste samhället ändras på något sätt.²

Jag är övertygad om att de flesta som skapar konstnärliga eller allmänt intressanta saker gör det inte bara på grund av ekonomiska intressen; det de gör är en kompromiss mellan en ekonomisk nödvändighet och det de faktiskt vill hålla på med. Den enda anledningen till varför företag och stater låtsas tala i artisters och konstnärers intresse är för att de vill ha kontroll över diskursen — vilka ord vi använder och vad vi menar med dem.

Den enda vettiga vägen framåt för någotsånär klarttänkta personer är en demokratisering av kapital och decentralisering av politisk makt; ett resultat av detta skulle kunna bli ett annat sätt att betrakta kultur. Förhoppningsvis är orsakssambandet ömsesidigt, och att vi genom att ändra kulturens förutsättningar kan ändra samhället också.

Med vänliga hälsningar : Mateusz Pozar : www.monocultured.com