Yes yes, nu är bokmässan igång igen. Jag borde ha sovit bättre, jag borde ha förberett mig bättre, jag borde fanimig tagit med mig strömkabeln till datorn. Det får bli fotobloggande nu på dagen, så sätter jag upp lite videos ikväll.
Stämningen på mässan är inte lika på topp som förra året. Det vajjar inte lika många flaggor på stan som föregående år, och folk känns lite mer avslagna. Eller så är det bara jag som är bakis och inte har wiben riktigt. Årets tema är Estland, vilket innebär att Estlands president kommer hålla något sorts tal och två dussin författare från landet är här. De har också en av de finare montrarna som jag sett på ett tag, med någon sorts 2001-monument pondus upp till taket.
Precis som vanligt kommer bibliotekarier att prata om behovet av att locka in ungdomar, och precis som vanligt kommer vissa förlag att klä sig lite crazy och eventuellt ge dig en ballong-hatt för att du ska stanna just vid deras monter. Det är 881 deltagande organisationer och förlag här, och alla vill ha din uppmärksamhet.
Mängden små presentationer som hela tiden pågår är förundrande. Publiken kan variera från ett femtiotal till två, och presentatörerna måste i de flesta avseenden ha föreställt sig något annat, något mer glamoröst. Kanske såg de för sitt inre öga hur förbipasserande skulle häpna över den sanna retoriken och visa intresse för Lingonens historia i Dalarna.
Entusiasm är det inte brist på här; så många vill så mycket.
Eh, jag tror jag har satt mig just framför Estlands president som ska hålla ett tal. Ska nog gå och dricka kaffe och hitta den personen som blivit förbisett till förmån för invigningen.